I en anonym kontorsbyggnad i Moldaviens huvudstad Chisinau döljer sig ett modernt kontorslandskap. Jag stannar till och lyssnar. Alla talar svenska.

- Till Sörgårdsvägen, ja.

- Har du hjälpmedel?

- Ska chauffören komma in och hämta dig?

- Du kommer ut själv. Bra, då kommer vi och hämtar dig kvart över nio.

Det är en pensionär i Ale kommun utanför Göteborg som just har beställt färdtjänst. Samtalet tas emot av Alla Elovschih i Chisinau. Hon kan tala flera språk och har jobbat åt det svenska beställningsföretaget Samres i nästan två år. En stor del av sin fritid använder hon till att fördjupa sina språkkunskaper med hjälp av filmer och böcker. På skrivbordet ligger till exempel Liza Marklunds bok Studio sex.

- Det är kul att kunna klara sig på olika språk, och jag pluggar mycket för min egen skull. Jag försöker även lära mig estniska. Förut försökte jag med finska, men det var nästan omöjligt, säger Alla Elovschih, som pratar svenska i det närmaste utan brytning.

Men när hon berättar om hur hon fick jobbet låter det så här:

- Efter kursen hade vi liksom ett stort prov och flera möten med chefer liksom. De kollade hur vi pratade svenska liksom, och efter det blev vi anställda på riktigt liksom och började arbeta här som operatörer.

När jag frågar varför hon använder alla dessa liksom svarar hon att hon har några svenska vänner och att de pratar så.

Alla Elovschih trivs med jobbet. Hon tycker om att hjälpa människor och blir för det mesta vänligt bemött. Ibland tar hon sig tid att tala lite extra med dem, både av sociala skäl och för att träna språket.

- Många som ringer vill prata om sina sjukdomar eller berätta om sina barnbarn. Det kan bli väldigt roligt ibland.

Men alla som ringer är inte trevliga, och det kan bli problem om man inte förstår varandra. Enligt Alla Elovschih gäller det dock sällan språkliga eller tekniska problem, utan att vissa människor blir missnöjda om de inte får färdtjänst den tid de vill ha.

Det är nu åtta år sedan den språkintresserade lundensaren Lars Bokander lämnade sin tjänst som amanuens på Institutionen för nordiska språk för att studera rumänska. Han sökte en tjänst i Bukarest i Rumänien, men hamnade i stället i grannlandet Moldavien, där det officiella språket är moldaviska, en form av rumänska.

Lars Bokander har blivit kvar i Moldavien. Han har lyckats livnära sig på språk, framför allt genom att undervisa unga moldaviska kvinnor och män i svenska. Det har gått så bra att ett femtiotal moldaviska ungdomar nu har fått jobb på Samres och liksom Lars Bokander kan klara sitt uppehälle tack vare sina svenska språkkunskaper.

Om detta hade Lars Bokander ingen aning när han som 30-åring kom till det fattiga landet. Då hade han vaga funderingar på att lära sig rumänska och sedan åka hem och doktorera i språkhistoria. Samtidigt som han själv studerade rumänska undervisade han i svenska på universitetet i Chisinau.

- Jag hade sökt en lektorstjänst i Bukarest genom Svenska institutet, men de erbjöd mig att komma hit i stället, berättar Lars Bokander över en kopp kaffe på ett fräscht kafé i den annars rätt grå och slitna huvudstaden.

Efter en tid kom Lars Bokander i kontakt med en av ägarna till Samres, som redan hade ett callcenter i Estland. Men i och med EU-medlemskapet hade lönerna stigit där och företaget började leta efter ett nytt land att etablera sig i.

- De ville öppna i ett land utanför EU, men ändå nära, där det fanns svenskundervisning och ett överskott på unga akademiker utan jobb. Jag nappade direkt, jag hade sett så många av dem jag undervisat emigrera eller gå direkt ut i arbetslöshet. Min initiala drivkraft var att försöka ordna jobb åt dem här, berättar Lars Bokander.

Han har knappast ångrat sitt val. Jobbet var intressant och tjänsten förlängdes år efter år. Förutom att det gick bra språkligt och yrkesmässigt trivdes han med landet och befolkningen, ja, till och med så bra att han nu är gift med en moldaviska och har en femårig dotter.

Totalt arbetar 54 personer på Samres i Chisinau, och 48 av dem är kvinnor. Alla anställda får en intensivutbildning i svenska på ett halvår innan de anställs. Att verksamheten lönar sig beror främst på det låga löneläget i Moldavien. Men med moldaviska mått är lönerna inte låga - tvärtom, hävdar driftchefen Ilona Turcanu.

Hon vill inte uppge hur höga lönerna är, men säger att de anställda här faktiskt tjänar mer än de som arbetar i regeringskansliet och på liknande ställen.

Medan callcenterjobb här i Sverige ses som lågstatusjobb tycks det alltså vara populärt och relativt välavlönat i Moldavien. Man ska också komma ihåg att det är ont om jobb i landet och att flera hundra tusen moldavier har flyttat utomlands för att få jobb.

Att många trivs på Samres talar även den låga personalomsättningen för.