"Jag har sagt till mina äldre barn att de bara får tala grönländska med sina småsyskon. Det är för små för att tala danska."

Så säger Inga Dora G. Markussen.

Hon är chefredaktör för den tvåspråkiga tidningen Atuagagdliutit/Grønlandsposten i huvudstaden Nuuk - eller Godthåb, som det fortfarande står på många kartor.

- I en annan familj trodde dottern att danska var grönländska, och att grönländska var ett främmande språk! När föräldrarna insåg det, flyttade de till en annan stad. Det kanske vi också måste göra, säger Inga Dora G. Markussen.

Själv talar hon både danska och grönländska med sin man.

- Det beror på ämne. Grönländska är ett känslospråk. När vi talar om känslor med varandra använder vi grönländska.

Hon blir ivrig när hon talar. Vid ett tillfälle slår hon näven i bordet. Så lutar hon sig tillbaka i stolen.

- När man talar om språk i Grönland, så kommer genast en massa känslor upp, säger hon och ler.

Hemma hos Britta Lohmann hänger en kungsejder och två gamla jaktgevär på väggen. Matsalsstolarna är klädda med sälskinn. På prydnadsbordet tronar ett par valrossbetar och en narvalstand.

Britta Lohmanns föräldrar talade bara danska med henne när hon var liten, trots att båda hade grönländska som modersmål. Hennes mamma var fåruppfödare från södra Grönland, hennes far jägare från Nordgrönland. De träffades  i Nuuk som, likt många huvudstäder  i världen, skiljer sig från resten av landet. Framför allt talas det mycket danska här. Nuuk är självstyrets administrativa centrum, och många höga tjänstemän talar bara danska, trots att grönländska sedan länge är Grönlands enda officiella språk.

Britta Lohmann växte upp under "danskifieringens" mest intensiva år, på 1960- och 70-talen. Grönland var efterblivet i danskarnas ögon och skulle moderniseras. Ekonomen och politikern Mogens Boserup, som var ansvarig för moderniseringsprogrammet, ansåg att det grönländska språket borde förpassas till köket, eftersom det inte var "ekonomiskt livsdugligt". Många trodde att grönländskan skulle dö ut. Det var danska som gällde för den som såg framtiden an. Det ansågs intelligentare att tala danska, och grönländskans sociala status sjönk som en sten. Många grönländska föräldrar valde att uppfostra sina barn på danska för att ge dem nyckeln till högre utbildning och ett gott liv.

Andra barn fördes, med eller utan föräldrarnas samtycke, till Danmark, för att bo i danska familjer, tala danska och integreras i dansk kultur. De traumatiserande följderna för en del av dessa barn har nyligen aktualiserats genom spelfilmen Eksperimentet och den färska memoarboken For flid og god opførsel av Helene Thiesen.

Britta Lohmann fick inget grönländskt namn, trots den grönländska traditionen med flera tilltalsnamn. Hon fick bara heta Britta, men hon lärde sig ändå grönländska, genom att leka med andra barn.

När hon var 16 år flyttade hon till Danmark för att gå i gymnasiet. Sedan läste hon till livsmedelsbiolog på universitetet.

- Det går fortfarande i stort sett inte att läsa naturvetenskap på högskolenivå i Grönland, säger Britta Lohmann.

Men kanske håller det på att ändras, delvis beroende på Britta själv - nu undervisar hon i biologi och naturlära  på Grönlands lärarseminarium Ilinniarfissuaq.

- Jag blandar språken i undervisningen, förklarar hon. Jag försöker att hålla mig mest till grönländska, men böckerna vi har är på danska.

Den tjocka grundboken Pinngorfik, pinngorarfik Kalaallit Nunaat, som beskriver Grönlands ekologi, är ett av undantagen. Den danska originalversionen finns utgiven i både engelsk och grönländsk översättning. Syftet med boken är inte bara att ge kunskaper om öns särpräglade arktiska ekologi, utan också att utveckla terminologin på ett område där grönländskan saknar mängder av ord. Detta för att grönländare i framtiden ska kunna diskutera miljöfrågor på sitt eget språk.

Motsvarande luckor finns inom ekonomi, juridik, medicin och teknik. Grönländarna kämpar för att grönländska ska bli ett komplett språk, som kan användas för att uttrycka allt, inte bara sådant som ingår i traditionell, inuitisk kultur.

Men trots satsningen på att översätta den 400 sidor tjocka boken är den språkliga erövringen av ett nytt ämnesområde inte given:

- Översättningen blev inte så bra, säger Britta Lohmann.

Annars förväntas varje grönländare numera behärska tre språk: grönländska, danska och engelska, i nämnd ordning.

I byn Kangerlussuaq, en före detta amerikansk flygbas, förbinder ett Airbus-plan Grönland med resten av världen. De flesta av de drygt 500 personer som bor i Kangerlussuaq har flyttat hit för att arbeta på flygplatsen eller för att valla turister på safari till myskoxarna, inlandsisen och norrskenet.

I en av de gamla militärbarackerna  ligger byns skola, där Else Marie Asmussen undervisar i danska och engelska  i årskurs sex. Under dansklektionen växlar hon mellan danska och grönländska.

- Många här är dubbelspråkiga  och har hört danska sedan uppväxten.  De övriga måste lära sig danska genom grammatiken, förklarar hon.

Enligt Else Marie Asmussen är danska på sätt och vis svårare än grönländska.

- På grönländska kan man alltid förklara varför det heter på ett visst sätt, på danska finns inte alltid en förklaring. Grönländsk grammatik är mer konsekvent än den danska, säger hon.

När Else Marie Asmussen undervisar  i engelska växlar hon mellan grönländska, danska och engelska.

Barnen har en trespråkig ordlista med ett par tusen ord till sin hjälp: English