
En skärva av ett svunnet språk
Karerna bodde vid den egeiska kusten i Mindre Asien, i dagens sydvästra Turkiet, och omnämns i Homeros Iliaden som bundsförvanter med trojanerna. Vi vet att Karien år 334 f.Kr. erövrades av Alexander den store. Annars vet vi i dag ganska lite om detta folk, och särskilt lite om deras språk.
Kariskan har länge gäckat forskarna, eftersom det i princip inte har funnits några kariska texter att utgå från.
Efter decennier av svenska utgrävningar i Turkiet har man dock till slut funnit en liten nyckel till det kariska språkmysteriet: en inskription på undersidan av en skål. Men mycket återstår ännu att dechiffrera.
Kariska är ett indoeuropeiskt språk i den anatoliska språkgruppen av luviska dialekter, och är bland annat släkt med lydiska och hettitiska (se Språktidningen 4/10). Samtliga språk på den anatoliska grenen av språkträdet är utdöda sedan drygt tvåtusen år. Det kariska språket tycks ha undvikits i officiella sammanhang i Karien under kung Maussollos styre (377





