Tangentborden smattrar på  kontoret för mjukvaruutveckling där programmeraren Huang Hao, 28, arbetar.  Han tillhör den nya generation kineser med universitetsexamen som har flyttat till en större stad, i detta fall Peking, för att arbeta. Huang Hao är ambitiös. Men han har också begränsad skrivkunnighet.

- Jag kan skriva färre tecken nu än då jag var tio år gammal. Det enda jag skriver för hand i dag är min namnteckning då jag signerar något, säger han.

Huang Hao sköter sitt arbete vid en dator. För att kommunicera med vänner och familj använder han mejl, telefon och sms. Eftersom han i princip aldrig skriver tecken för hand så glömmer han helt enkelt bort hur man gör. Och han är långt ifrån ensam om detta. En undersökning genomförd av tidningen China Youth Daily i april 2010, visade att 83 procent av de över 2 000 tillfrågade hade problem med att skriva tecken för hand.

Huang Hao berättar hur det ofta ser ut på de möten som företaget håller i de många små rummen med skrivtavlor:

- Många har glömt helt hur tecknen skrivs, även de enklaste. Har man inte förberett en utskrift från datorn som man kan skriva av, så slutar det oftast med att man låter bli att skriva och bara pratar.

Han säger att detta inte på något vis ses som ett problem i företaget. I stället ger det upphov till skratt. En kollega har skämtsamt fått ett smeknamn som direktöversatt blir "teckenglömmaren".

Victor H. Mair, professor i kinesisk litteratur och språk, med doktorstitel från Harvard, har myntat termen character amnesia, 'teckenamnesi'.

- Detta problem kommer bara att bli värre med tiden. Det blir allt enklare att skriva tecken digitalt, vilket gör att befolkningen glömmer bort hur man skriver för hand,  säger han.

Det blir en ond cirkel:  många börjar föredra det digitala alternativet, eftersom de inte klarar av att skriva för hand. På så vis blir handskrivning ovanligare och minskar ytterligare i såväl omfattning som kvalitet.

Men det finns kineser som inte vill låta det digitala ta över. Victor H. Mair berättar om sin nära vän, redaktör Xu Wenkan, som då han skickar e-post alltid skannar in ett handskrivet meddelande och bifogar som pdf. Xu vet hur man använder datorer för att skriva tecken, men har valt en krångligare väg för att bevara en vacker och fullständig handstil.

Zi Wei, lärarstudent vid Beijing language and culture university, är lika angelägen om att vårda de kinesiska  tecknen. Hon tränar handstil i block eller med pensel minst en timme varje dag.

- Givetvis är det smidigt att snabbt kunna skriva tecken digitalt, säger hon, men det bör göras i kombination med att underhålla de tecken vi har lärt oss som unga. Annars är undervisningen i skolan helt bortkastad, och en stor del av vår kultur och historia riskerar att glömmas bort.

Zi Wei understryker också tecknens betydelse för att hålla ihop Kinas alla olika dialekter.

Graden av läs- och skrivkunnighet i Kina - literacy rate - ligger i dag på 93 procent, enligt Unicef. Men Victor  H. Mair menar att den siffran  i verkligheten kan vara betydligt lägre:

- Det är ofta svårt att lita på myndighetsstatistik från Kina, och dessutom förknippas uttrycket literacy rate främst med förmågan att läsa och inte att skriva. Det är lättare att passivt läsa än att aktivt skapa tecken genom att skriva för hand.

Detta problem beskrivs ofta som unikt för Kina. Det japanska alfabetet innehåller till exempel betydligt färre och mindre komplicerade tecken än det kinesiska.

I den numera obligatoriska kinesiska grundskolan lär sig eleverna att skriva genom mekanisk upprepning. Från tidig ålder fylls otaliga skrivböcker av punkter och streck, samtidigt som nästan alla läxor görs med papper och penna. I dag är det dock mycket ovanligt att eleverna skriver tecken för hand utanför skolan, och i högre utbildning sker undervisningen främst med hjälp  av datorer.

Victor H. Mair säger att undervisningen även i grundskolan har ändrat form. Det kinesiska ljudalfabetet pinyin har blivit allt vanligare i textböckerna. Pinyin bygger på vårt latinska alfabet, med kompletterande streck för att ange kinesiskans ordtoner. Sällan skrivs denna fonetiska skrift ihop när ett ord utgörs  av två tecken.

- De flesta ord i kinesiskan är tvåstaviga. De formas av två separata tecken. För att förenkla språket skriver man nu isär dessa ord när man använder pinyin, vilket gör att man genom att läsa pinyin inte bara glömmer bort de separata tecknen, utan också vilka två tecken som tillsammans utgör ett ord, säger Victor H. Mair.

Han anser det svårt att spekulera om huruvida kinesiskan kommer att överge sina skrivtecken för att använda sig av ett annat alfabet.

- Det kommer inte att ske plötsligt, säger han, utan snarare som en process på 30