Flicker, kroner och skater möter man inte i skrift, såvida det nu inte handlar om en författares strävan att åstadkomma ett trovärdigt talspråk.

Som markörer för talspråk börjar de här formerna emellertid att råka i bakvatten. Skriftspråksuttalet flickor, kronor och skator är betydligt vanligare, så vanligt att flickerna och kronerna och skaterna inte betraktas som talspråkliga normalformer utan utlöser indignerade lyssnarreaktioner över slafsighet när de någon gång hörs i radio.

För en språkvetare å andra sidan framkallar dessa former en nostalgisk suck. Man får räkna med att deras tid är utmätt i det offentliga samtalets språk. Sedan får de eftersökas på ålderdomshemmen.

I grannspråket danska finns inte frågan. De nordiska språkens slutljudande a och o försvagades där under medeltiden till e: pige