Örngott

Örngott stavades i fornsvenskan till exempel örnagaat(h), örnagad, örnegåt och hade länge betydelsen 'sov-, huvudkudde'. Numera betyder det vanligen 'tygfodral till huvudkudde, kuddvar' - detta hette förr örngottsvar.

Första ledet i örngott är enkelt att reda ut. Det är en gammal plural genitivform av öra. Ett annat ord med den sammansättningsformen, örnatasslan, hängde med i Bibeln fram till 1917; det ersattes då med skvaller. Och i sydsvensk dialekt talar man ibland fortfarande om örnastärta, 'öronstjärt', det vill säga 'tvestjärt' - man trodde förr att de här djuren genom öronen ville krypa in i hjärnan och ställa till ohägn.

Men vad är -gott? Så mycket är klart att det inte är en form av god. Man har bland annat tänkt sig att detta -gott/gaat(h)/gad/gåt en gång kan ha betytt 'omsorg, vård' eller 'behag'. Det är kanske släkt med det föråldrade gätas, 'finna behag i'.

Örngottet (i ursprungsbetydelsen 'kudde') kan från början antingen ha setts som något som vårdar öronen eller som är angenämt för dem, ett slags örongodis.