”Lennart, Lisa, Simon, Miaaa!”

En mamma ropar efter dottern Mia, men innan hon träffar rätt rabblar hon upp raskt upp ett antal andra familjemedlemmar. Känner du igen fenomenet? Nu har det fått ett namn. Per Ledin, professor i svenska vid Örebro universitet, kallar det namnkedjor.

Beteendet är särskilt vanligt inom familjer, och det är ofta stående kedjor, som används regelbundet. Ett namn på en pappa kan följas av ett på storebror, ett på lillasyster och, till slut, kattens namn. Har man otur kan även namnet på ex-maken komma med i kedjan. Enligt Per Ledin är namnkedjorna en av flera vanliga felsägningar, som han gemensamt vill kalla metonymiska namnfel.

– Vi gör associationer till det som är oss närliggande, säger Per Ledin. Det leder till att namnen blir fel. Metonymi står för betydelserelationer byggda på närhet.

Men det finns en paradox i det hela. Det som ligger oss närmast och engagerar oss mest borde vara det område där vi verkligen kommer ihåg namnen. Men närheten tycks här ge en omvänd effekt.