Inte någon politisk artikel

Jag tycker det är beklagligt att ni i er för övrigt förträffliga tidning skriver om ”serbokroatiska” (Språktidningen 1/08). Både serber och kroater har en månghundraårig historia och den ”union” som Jugoslavien innebar varade historiskt sett bara ett ögonblick. Visserligen är kroatiska och serbiska mycket nära släkt, men att sammanslå dem till ett serbokroatiskt språk är ett rent jugoslaviskt-politiskt påfund. Tito var visserligen kroat, men det var Serbien och serberna som vann på Jugoslavien. I dag är det också främst serber som håller fast vid jugoslaviska begrepp som ”serbokroatiska”. För kroater och många bosnier är erkännandet av det egna språket en mycket viktig politisk sak.

Svar:

Jag är inte ute efter att diskutera politik i Balkan. Artikeln är inte för Jugoslavien.

Den avser endast att förklara hur vissa ord används av personer i Sverige med serbokroatiska som modersmål. Alltså främmande personer på svenskarnas hemmaplan.

Vad artikeln/tidningen inte berättar om, är hur dessa främmande personer har hamnat i Sverige eller vilka konflikter som rådde i deras respektive hemländer för ett tiotal år sedan.

Jag skrev ”på serbokroatiska heter det”, bara för att utmana konceptet med språkets identitetsbärande funktioner. Jag är nämligen själv bosnier. Varför blir jag inte stött som själv har skrivit ”serbokroatiska”?