Reuter bryter inte på finska

Det var ett litet propellerplan som skulle ta oss från Stockholm till Vasa i Finland. Så litet var planet att flygvärdinnan bad oss byta säte före start för att balansen skulle bli rätt. Bredvid mig satte sig Andrea Reuter, känd från tv. Hon skulle till samma seminarium i Vasa som jag.

Vi pratade förstås om språk; det är oundvikligt om man ska till ett språkseminarium och dessutom sitter bredvid någon som talar finlandssvenska. Om svenskar alltid talar om vädret, tror jag att finlandssvenskar alltid talar om språket.

Likt sina företrädare på Filmkrönikan i SVT får Andrea Reuter många brev och samtal om hur hon sätter betyg, hur hon ser ut och hur hon pratar. En del kommentarer är rätt brutala. Tv-hat är en tradition som har betydligt äldre anor än det nyare näthatet. I bloggar om Filmkrönikan existerar de i skön förening.

Andrea Reuter berättar att många kommentarer vittnar om missuppfattningen att finlandssvenska inte är riktig svenska. Folk klagar helt enkelt på att Andrea bryter. Kanske låter det så, men hennes modersmål är svenska. Det är inte ens en östsvensk dialekt, utan rent finlandssvenskt riksspråk, lika svenskt som Babben Larssons gotländska (ja, talade Babben riktig gotländska skulle vi inte begripa mycket, lika lite som vi skulle begripa om Andrea talade en utpräglad finlandssvensk dialekt).

Kärnan i de riktiga finlandssvenska dialekterna – de är alltså flera – är det språk som svenska kolonister förde med sig från Mellansverige för knappt tusen år sedan. Dialekterna har sedan stelnat och behållit många äldre drag. Men där finns också nytt. Mest påfallande bland nymodigheterna är hur orden betonas. Finlandssvenskar ”sjunger” annorlunda än svenskar.

Se, där fick du en lektion i finlandssvenska! Mer av den varan kommer i nästa nummer av Språktidningen. Men redan i detta nummer förklaras ingående hur olika vi sjunger när vi pratar (sidan 34).

Ett förslag till en språklag presenterades den 18 mars. Enligt förslaget ska svenska för första gången bli ett lagfäst språk i Sverige. Det har det varit i Finland i snart 90 år.

Det är inte en slump att vi tycker oss behöva en språklag i Sverige nu. Det var inte en slump att den behövdes 1919 i det nya självständiga Finland. Då var det elva procent som hade svenska som modersmål i Finland. Nu är det tolv procent av alla akademiska avhandlingar i Sverige som skrivs på svenska.